Varför personlig tränare?

Kanske är det just därför jag vill ägna mig åt träning. För att det är en av fåtal saker som inte är klass/smak att göra. För att oavsett vilket kön, vilken etnicitet eller vilken klasstillhörighet du än må ha så har du ändå det som vi alla har - en kropp. En kropp som behöver näring, en kropp som behöver vila och återhämtning, en kropp som behöver vätska, som behöver sömn, som behöver stimuleras. Du har blod som behövs syresättas för att dina muskler ska kunna arbeta. En kropp frigör endorfiner när du tränar, en kropp som mår dåligt av för mycket stress och skräpmat. Oavsett vem du är eller hur mycket pengar du har så är och kommer detta att vara ett faktum. Det är (delvis) därför jag gillar hälsa och träning. Det är så "back to bascis" och påminner oss om vart vi egentligen kommer ifrån, vad vi består utav och vad vi faktiskt har gemensamt. Att vi alla har en kropp. Vi alla är människor och vi alla har liknande behov. "Resten" består utav vad vår omgivning har format oss till. Jag tror att basbehoven många gånger såväl glöms som förtrycks och bagatelliseras.

Varför? Kanske för att det skulle kunna tänkas gynna konsumtionen. Om alla visste hur de/vi skulle ta hand om våra kroppar, hur mycket pengar skulle då spendera på diverse kosttillskott, sjukvård och/eller mediciner? Genom att utbilda dig inom kost, fysiologi och hälsa så kan du välja att göra så hälsosamma val som det bara går, utifrån de förutsättningar som vi ges i dag. Kanske behöver du hjälp på traven, kanske vore det då en investering med en PT, vilket lär vara billigare om vi kan förebygga eventuell sjukdomsproblematik och de konsekvenser som det kan innebära. Det är ännu en anledning till varför jag har valt just denna profession, för att det här förmodligen är den enda instansen, åtminstone i Sverige som faktiskt är genuint förebyggande.

Det är som att kroppen inte hinner med den takt som hjärnan har idag. Vi äter mer för att orka tänka snabbare. Sitta still och tänka. Stillasittandet på sikt kan leda till avsaknad av viktiga hormoner som tex endorfiner. (Som i sin tur faktiskt minskar hungerkänslor) Ju mer vi jobbar, sitter, läser, desto hungrigare blir vi för att vi inte bildar det serotonin som gör oss glada, tillfreds och mätta. Ju mer vi sitter, desto större blir vi, desto mindre orkar man röra på sig och desto mer behöver man äta (BMR) osv.
Men sittandet är essentiellt för att vi ska kunna läsa/skriva eftersom det är svårt att göra det samtidigt som vi rör på oss.

Frågan är: är samhället utformat efter oss eller vi efter samhället?