Om att vilja, vilja

När du nu får det bästa som finns, det du alltid har önskat dig.

Är du då redo för det?

Känner du att du förtjänar det?

Om inte så blir det motsägelsefullt.

För om man vill någonting, så måste man ju tycka att man är värd det.

Du kan inte vilja och samtidigt inte vilja.

Att samtidigt tycka att du inte är värd det, för det blir i min värld, "icke vilja"

Det kan handla om kärlek, en hälsosam kropp, en bil, ett hus, ett jobb eller vad som helst.

För att kunna ta emot din vilja så måste du själv tro och vilja.

Man kan inte tänka: "jag vill ha en snygg BMW - (Men jag är fattig och ser inte mig själv äga någon BMW någonsin)"

Sedan kommer din pappa som precis vunnit på lotto och frågar dig från ingenstans, "vilken bil vill du ha? Du får välja vilken bil du vill i världen, den får kosta vad den vill och se ut hur som helst. Bara plocka en"

Där står du helt paralyserad,

- "vadå bil"? Jag? Bil?"

- "jag som är van att cykla överallt, släpa på matkassar, kriga mig fram mot alla odds, i ur och skur, i regn och rusk, i vinter och kyla"

"BIL!? Jag som knappt har pengar till mat för dagen"

"Näe, jag vill inte ha någon bil".

Så var det med den bilen.

Förstår du vilken liknelse jag försöker göra?

Det jag försöker få fram är att man behöver vara redo för det man vill ha, när man väl får det.

För om du har gått omkring och tänkt: Jag vill så gärna ha den här bilen. Eller den här tjejen.

Då måste du någonstans också ha tänkt dig det som en realitet?

Sett det framför dig: "åh, den här tjejen" Eller gav du bara upp där?

Jag vill ha en smart tjej. Punkt. En snygg tjej. Punkt.

Nej, du måste ju någonstans ha sett det framför dig, eller hur?

Du måste någonstans ha tänkt dig det?

Om inte, så kan du lägga ner viljandet. Och det är samma med exemplet med BMW:n. Är du inte redo så är du inte redo, men då behöver du inte hålla på och drömma heller, för då är ju drömmande förgäves? För om man inte tar chansen när den väl kommer, vad spelar det då för roll om/vad man drömmer eller vill?

Vill man något så får man nog börja tänka sig det PÅ RIKTIGT. Och inte bara ha det som någon låtsasfantasi.

Om man kan fantisera det, vad är då skillnaden egentligen mellan fantasi och verklighet?

Det finns ju så många sätt att se på saker och ting.

Om jag säger: I Bergshamra, så är det MÖRKT och TRISST och ELÄNDIGT. Enligt min upplevelse, för att jag känner mig eländig. Då blir världen per automatik följaktligen mörk och trist. Och så skulle det kunna vara.

Sedan kommer Kalle, cyklandes, han är JÄTTEGLAD för han har precis träffat sin käresta. Kalle säger: ÅH så VACKERT det är ute, så fint det är i Djursholm den här tiden på året, så underbart härligt det är att se molnen reflektera sig i vattnet, kolla solnedgången, vilka vackra färger det är! Fåglarna kvittrar och det till och med doftar gott ute!

Så kommer jag: "Nej. det är gått och trist, jag hatar svensk sommar. Det är för varmt, för fuktigt och doften från blommorna är alldeles för stark. Och de där jäkla fåglarna som låter, de är fasen överallt!"

..Och det är exakt samma Bergshamra.

Det jag menar är bara att fantasin är verklig.

Eller verkligheten är fantasi, beroende på hur man ser på det.