Nyårsinlägg

04.01.2017

Mina bästa nyårstips: lär dig att lyssna på dig själv.

Varför?

För att jag tror att många är omedvetna om sig själva. Vad menar jag med det? Att allt ifrån tankar till kroppsliga förnimmelser går förlorade i en värld som har bråttom. För bråttom för att känna efter, för bråttom för att andas. Att njuta, att tänka. Att bara vara. Det kan tyckas vara oproduktivt slöseri med tid. Men tänk efter vad som händer med ett par strumpor som används varje dag. Dag ut och dag in. Man kanske till och med sover med strumporna på. De måste få vila från användandet för att kunna hålla längre. Jag säger inte att vi och sockan delar några biologiska likheter men den får tjäna som ett exempel av många. Vi, likt allt annat, består av materia, materia vilken vi till stor del kan styra över.

Visst är det fantastiskt egentligen? Inte alla djur har samma möjlighet att ha ett sådant inflytande över sitt liv. Så varför leva ett determinerat liv när vi inte behöver? Varför styras av saker som vi inte tror att vi rår på? Varför påverkas av yttre omständigheter när vi kan välja omständigheter? Varför ska vi nöja oss?

När vi fokuserar mer på de sakerna som är grundläggande för vår existens, men som så lätt glöms bort, så blir vi enligt mitt sätt att se på det, mer produktiva av att ibland vara "oproduktiva".

Faktum är att jag tror att det har blivit en fixering. Att alltid ha saker att göra, titta på, lyssna på, prata om. När hade du senast en dag i tystnad? Skulle det inte vara skönt att, även om du inte föredrar det, veta att du klarar av att vara utan, t.ex. elektronik en hel dag? Om inte för njutningens skull så gör det bara för sakens skull, som ett tankeexperiment. Vi har inte alltid haft skärmar i nyllet större delen av vardagen. Vi har inte alltid suttit i bekväma möbler och ätit gott. Färdats med fordon till en affär där alla våra preferenser kan bli tillfredsställda. Utom de som inte går att köpa sig till.

Hälsa, kärlek, glädje.

Jag önskar att de saker som nog de flesta skulle hålla med om är viktiga faktiskt prioriteras i högre grad år 2017.

Att vi talar mindre om kändisar och mer om värde. Att vi talar mer om miljön och mindre om den senaste iPhonen. Att vi talar mer om genus än om social media.

Att vi tar långa promenader i naturlig miljö, tar djupa andetag och andas frisk luft.

Att vi dricker mycket vatten. Att vi äter av den rena kost som vi vet fyller oss med energi och näring.

Tränar så att endorfinernas gör dig så livfull att du spenderar din dag på ett sätt där du blir så pass tillfredsställd att du sover djupt och harmoniskt. Vaknar utvilad och tacksam för att sedan börja om igen.

Men hur gör man då, rent praktiskt? Lyssnar på sig själv alltså.

Ja, det kan handla om småsaker som tillsammans utgör den helheten som behövs för att vara i balans. Ett sätt är att faktiskt tala om de tankar och/eller föreställningar som du har. Vilken lättnad det vore att bara vara ärlig? Att säga vad du egentligen tycker och tänker i nuet, att inte behöva gå omkring och planlöst begrunda och grubbla utan svar. Kanske skulle den här nyfunna öppenheten/ärligheten också i sin tur manifestera sig i en mer likasinnad omgivning? "Be the change you want to see in the world" cliché? Det må tänkas, men det är ett ack så passande citat.

Ett annat sätt är att uppmärksamma små kroppsliga signaler. Vid vilka tillfällen börjar hjärtat att klappa fortare? Känner du dig sammanbiten och stel ofta? Hur biter du ihop dina tänder? Hur ligger tungan i munnen? Andas du ytligt? Samtliga av dessa kan vara tecken på stress. Stressen i sig är svårt att göra något med ifall man inte först uppmärksammar i vilka situationer då stressen triggas. Ibland är det trots medvetenheten svårt att förändra situationen men som bekant så behöver vi inte vara slavar under det deterministiska tänket, utan vi kan välja att förändra våran respons till stressen genom att uppmärksamma när och hur vi reagerar på den. Enbart genom att uppmärksamma så kan en förändring ske av sig självt.

Testa! Testa att skriv ner hur du känner i en given situation. Eller testa att bara skriv ner under en dag, när du blev stressad. Lär dig att acceptera känslan, att surfa på den. Den är inte är en del av dig för att den likt det mesta, är övergående. Att acceptera nuet precis som det är, är något som nog skulle kunna lindra den ångest som nog många utav oss känner. Ångesten inför något. Inför ovissheten, inför det okända, inför förändring. Men livet förändras ju ständigt, inte sant? Om än kanske i små etapper. Att skilja på vad det är vi kan ändra på och vad vi inte kan ändra på. Att skilja på vad jag kan göra nu eller inte alls, eftersom nuet är det enda som räknas.